Month: June 2017

Andreas kommer imorgon begå giftemål med sin älskade Marina och ta ett kliv uppåt på vuxenstegen. Eftersom det tydligen var smockfullt på talarlistan på bröllopet gör vi istället gemensam sak i detta kanske annorlunda forum och levererar vår egen hyllning till brudgummen här istället. Vår slogan är som ni kanske känner till “Be Different” så det här tilltaget är faktiskt helt enligt rådande bolagspolicy.

För att göra denna superkollega rättvisa och försöka förklara vem Andreas är så vill vi berätta lite mer om denna enigmatiske, karismatiske och extremt skicklige medarbetare. Andreas har varit med sen den absoluta starten av bolaget och har varit vår överlägset bästa säljare sedan starten av Klinggruppen. Ingen annan har varit i närheten att lyckas med bedriften att få hänga på sig den hett eftertraktade grodkavajen, inte bara en utan två gånger!

Andreas har en målmedvetenhet som är på gränsen till manisk. Har han satt ett mål så slår han det med råge. Bara för att han kan. Han har ett driv som är få förunnat och en gigantisk vinnarskalle som ibland gör sig påmind när det kanske inte riktigt går som han vill, vilket alla som spöat Richt i vår officiella sport KlingisPingis kan intyga. Jag minns även givetvis den gången när vi nästan blev ovänner pga av en diskning av brudgummens lite för innovativa kaststil på Klinggruppen Summer Games under vår första sommarfest.

Andreas, du är utöver en duktig yrkesmänniska och entreprenör även en fantastisk härlig person. Du tar extremt god hand om dina kunder, levererar yppersta service och är otroligt omtyckt både av dina många kunder och dina kollegor. När du är med är det alltid roligt, glatt och festligt och du skapar alltid en fantastisk energi runtomkring dig.

Personligen har jag aldrig skrattat så mycket som när vi flanerade runt på gatorna i New York och drog internskämt in absurdum. Eller när vi gick vilse i Puerto Banus på Spanska solkusten på Klinggruppens första utlandsresa på jakt efter ett episkt White party som pågick på stranden. Vi kom efter en kväll fylld av missöden givetvis fram när det redan hade stängt, vilket skapat traditionen att istället köra White Party när det passar. Hittills har det passat på Sommarfest, Julbord, New York och senast förra veckan i Polska Sopot på Svensexan där Andreas ensam fick agera vitklädd Kapten.

Imorgon får du äntligen din äkta maka och vi hoppas samtliga på en hejdundrande brakfest för att fira detta. Så för Klinggruppens räkning lyfter vi ett gemensamt glas och önskar all lycka och välgång till er!

Varmaste lyckönskningar från Fredrik, Sekina, H.P. och hela Klinggruppen!

/H.P.

Nästan exakt en vecka efter hemkomst från världens kanske coolaste stad sitter vi fortfarande med små leenden i ansiktet. Minnena, känslan och atmosfären griper sig fast och vill inte riktigt släppa taget. Trots en diger lista med konferenspunkter lyckades vi ändå klämma in ett antal fantastiska och härliga upplevelser på vår korta men underbara resa till det stora äpplet.

Vi kanske kan skippa själva flygresan, som egentligen inte innehöll några som helst komplikationer, även om vi åkte dit i smågrupper, pga olika bostadsorter. Vi landade på eftermiddagen fast egentligen var det redan kväll i kroppen. Efter en mycket stökig och rätt omständlig passkontroll med tillhörande 100 frågor av Fru Bisterkvist i tullen lyckades vi haffa den risigaste taxin på Östkusten. AC:n var obefintlig och fönsterna var därför tvungna att vara helt nedvevade. Att bilen doftade Wunderbaum och att avgaserna strömmade in gjorde inte saken bättre. Bara ett par hundra meter från flygplatsen började vi skönja stadens siluett i horisonten och ju närmre vi kom desto mäktigare blev utsikten. Väl framme i smeten sniglade vi oss fram de sista 500 metrarna och mötte till slut en oförskämt fräsch Fredrik Kling, som anlänt ett par dagar tidigare, nere i lobbyn. En snabb incheckning och dusch senare mötte vi upp alla glada resenärer som kommit med andra flighter för middag.

Vi flanerade tillsammans till Bobby Van’s och hade en oförskämt trevlig middag tillsammans. Tidsskillnaden gjorde sig dock påmind och efter en snabbis till den snurrande takbaren “the View” på Marriot Marquis. När det gick upp för oss att vi betalde c:a 260:- för 33 cl pilsner kändes det som att det var läge att kasta in handduken. När vi kom i säng var klockan motsvarande 5.30 på morgonen och jetlagen var allrådande hos samtliga resenärer.

Dag två började med hällregn, vilket fortsatte fram till kvällen. Det gjorde dock ingenting för dem som ville shoppa. Sägas skall att alla ville shoppa. Vi sprang således runt mellan alla turistfällor och shoppingmeccas och kollade efter fynd, dealar, leksaker till våra barn och allt annat man kan tänkas behöva. Vi lyckades även klippa en typisk amerikansk burgare på Shake Schack, även om den var aningen för liten för våra hungriga magar. Efter detta fick vi tid att fixa i ordning och sedan började kvällen på en mysig italiensk restaurang och sedan fortsatte den på sedvanligt manér i staden som aldrig sover.

På fredag morgon vaknade vi upp till strålande sol, trots en utlovad molnig dag. Detta gjorde att vi kastade om schemat lite och passade på att ta en promenad till Central Park, denna magiska och gigantiska gröna oas mitt i smeten. Vissa av oss lyckades med bedriften att gå vilse och fick bråttom tillbaka för att hinna med övriga gemensamma punkter för dagen. Några passade istället på att åka lite båt medan andra tog sig ytterligare tid för shopping.

Eftersom det var fredag risslade vi alla om till finbyxor och som seden bjuder passade både undertecknad och Herr Richt på att ta det en nivå högre och bjussa på White Party. Merparten av deltagarna var trötta efter en lång dag och gick hem efter middagen. Vi andra lyckades hitta en Sailorbar på samma gata som hotellet. Ett stort hangarfartyg låg för ankar nere i hamnen och det var Memorial Day under tiden vi var i stan, vilket gjorde att stället var till bredden fylld med Kalle Anka-gossar och deras befäl. Givetvis gjorde vi stor succé med våra White Party-uniformer och fick ta emot ryggdunkningar, high fives och andra positiva uttryck. Vi försökte få en officer att ”glömma” sin hatt vilket gick jättedåligt. Inte ens ett erbjudande om 100 dollar funkade. Vi lyckades inte heller med vår ambition att få med hela stället på en och samma bild, oavsett hur mycket vi ville. Sägas skall att vi detta till trots hade en oförglömlig kväll ihop med flottans glada gossar!

Lördagen var vi helt lediga men alla hade som av en tillfällighet ändå gemensamma planer. Vi tog tunnelbanan till Brooklyn och promenerade sedan in mot stan med den helt fantastiska utsikten i blickfånget. Därefter följde för vissa en långpromenad via Ground Zero och Soho tillbaks till Times Square där vi bodde, medan andra passade på att ta en helikopter-tur över Manhattan, någonting som enligt information var helt fantastiskt.

Eftersom lördagen var den stora finalen hade Fredrik och Sekina dagen till ära (och efter extremt många om och men) roddat fram en limo för kvällen. Vår Chaufför hette Ralph och var stenskön. Han snackade oavbrutet om Tomas Brolin och kunde av någon anledning typ allt om svensk fotboll. Vi cruisade runt, drack bubbel, stannade till på olika ställen för att posa framför bilen och hade hur kul som helst. Dock hade vi kanske lite för kul för bilen gick sönder mitt på gatan av att vi blastade musik så hårt och högt att batterierna gav upp. Ralphie fixade dock biffen och lyckades kicka igång kärran igen via startkablar och en vänlig bilist.

Kvällens mål var den stekheta restaurangen Lavo med tillhörande nattklubb där vi både åt en fantastisk middag och sedan möttes av ett VIP-bord i källaren. Vi dansade och skrattade in på småtimmarna med stadens Partyelit och promenerade sedan tillsammans hem till hotellet, extremt lyckliga efter kvällen och veckans upplevelser.

Vi hade gärna checkat ut lite senare än kl 12 dagen därpå men hotellpersonalen var stenhårda. Vi kunde dock lämna in våra väskor efter utcheckningen och spenderade sedan sista dagen med ännu mer shopping, promenader, besök till Central Park och sen bar det av till flygplatsen. När vi skulle checka in fick vi inga platsbiljetter. Framme vid gaten lyckades vi istället snacka till oss uppgraderingar av våra stolar så hemresan blev mycket bekväm, med sköna stolar, bra käk och lyxiga täcken.

Efter en mellanlandning i Köpenhamn kom vi till slut hem till Sverige, uppfyllda av minnen, sevärdheter, upplevelser och intryck. Vi vill gemensamt rikta ett stort tack till Fredrik och Sekina som har skapat möjligheterna för att vi tillsammans som bolag ska kunna få uppleva sådana här fantastiska resor. Sammanhållningen och gemenskapen som skapas när man får umgås utanför sina vanliga roller är obetalbar och vi är nog alla extremt spända på vad nästa mål kommer att bli. För egen del vet jag i alla fall att jag inte kommer vilja missa nästa chans för någonting i världen.

Vid den amerikanska oversize-pennan

Henrik Åkerlund