Categories
Uncategorized @fi

Andreas Bergström, tämän viikon vierasbloggaaja

Pidämme kehityksestä mutta ahdistumme muutoksista

On mielenkiintoista miksi niin monet ihmiset näkevät muutoksen pahana, mutta kehityksestä puhuttaessa heidän silmistä näkyy innostus. Tällä viikolla näin videon, jossa Petter Stordalen puhui siitä miksi niin monet pelkäävät muutosta elämässään. Samalla kuitenkin niin monet sanovat heidän tavoitteensa olevan kehittyminen eri osa-alueilla. On kuitenkin hyvin vaikeaa saavuttaa kehittymistä ilman muutosta. Useimmiten kehittyäksesi sinun tarvitsee joko oppia jotain uutta tai tulla vanhemmaksi ja kokeneemmaksi, mutta mikä on oleellista, on muutos. Mielestäni muutos on hyvästä, ja jotain mitä meidän ei tulisi pelätä.

Ei ole helppo tehtävä olla blogikirjoitus vuorossa ensimmäisenä viime viikon juhlablogimme jälkeen. Tunne on vähintäänkin sama, kun lähettäisi Edward Bloomin lavalle heti Måns Zelmerlöwin jälkeen. Joidenkin on tässä kohtaa varmaan vaikeaa pysyä kärryillä viittauksistani Euroviisujen karsintoihin, mutta tiivistettynä emme aivan kilpaile samassa sarjassa. Kaiken tämän lisäksi hyvä ystäväni Erik julkaisi ruoka-aiheisen blogin Homie-Life in Balancen sivuille, joka teidän ehdottomasti kannattaa käydä lukemassa.

Henrikillä, blogi spesialistillamme on aina suuret vaatimukset blogimme sisällöstä, kuten ehkä viime viikon blogistamme huomasitte, ehkä hän siis laskelmoivasti laittoikin ensikertalaisen kirjoittamaan juhlablogiamme seuraavaa osaa, jonka vuoksi voinkin varmasti vapaasti kirjoittaa mitä haluan, onhan tämä ensimmäinen kertani.

What is dead may never die

Aloittaessani työt Klinggruppenissa, tunsin jo Fredrikin henkilökohtaisesti yhteisestä salibandy joukkueestamme. Tiesin Klinggruppenin vauhdin olevan 200 km/h uusien ideoiden syntyessä jatkuvalla tahdilla, mikä oli yksi kiinnostumiseni syy yritystä kohtaan. Aloittaessani en ollut kuitenkaan aivan perillä altaan syvyydestä, joskin he kyllä tutustuttivat minut hyvin firman käytäntöihin ensimmäisten viikkojeni aikana. Ensimmäiset viikkoni olivatkin ongelman ratkaisua korkeimmalla tasolla minulle uudella alalla ja uudessa firmassa. He myös päättivät lähteä pariksi päiväksi pois jättäen minut ratkaisemaan ongelmaa, josta minä pidin. Mahdollisuudesta päästä työskentelemään heti täydellä vauhdilla.

Tiedän, että Klingit ovat suuria Game of Thrones faneja, josta meille on tullut tutuksi sanonta ”What is dead may never die”, jonka jälkeen hahmo hyppää veteen ja uudelleen syntyy veden syvyyksistä, jonka jälkeen hän on kovempi kuin merirosvo. Minulle uppoaa tarina joka viikko.

Työskenneltyäni noin viikon sain viestin Fredrikiltä koskien uuden tytäryhtiön aloittamista. Minun ei, kun vain auttanut kuin kiristää turvavyö ja hypätä kyytiin. Mielestäni muutoksen omaksuminen tekee kehittymisestä paljon helpompaa.

Työntekijämme ovat mielestäni kuin sotilaita, jotka seisovat tukevasti jalat maassa kiihtyvässä vauhdissamme. Itse olisin jo hukkunut ensimmäisellä viikolla ilman Heidin, Hassanin ja Henrikin apua. Alkuni jälkeen myös Roy ja Janne ovat olleet suureksi avukseni. Ei olekaan aivan helppo homma pitää kirjaa kaikista työntekijöistämme Suomessa ja Ruotsissa samalla palvellen asiakkaitamme, hoitaen varastoamme, suunnitteluamme, kotisivujamme ja kaikkea muuta mitä parhaan mahdollisen laadun takaaminen vaatii.

Kirjoittaessani blogia kello lähestyy seitsemää. Kuusi vuotta sitten tähän aikaan olin varmaan matkalla baarista kotiin, mutta nyt ihailen auringonnousua vastarannalla kuppi kahvia kädessäni. Muutos on väistämätöntä, mutta yleensä hyvästä.

Andreas Bergström, Office Manager

Categories
Okategoriserad

Del 101. Andreas Bergström-Gästbloggare deluxe

Vi hyllar utveckling men får ångest av förändring

Varför är det så att de flesta människor ser något negativt i förändring men blir lyriska så fort det pratas om utveckling. Jag såg ett klipp med Petter Stordalen i veckan där han pratade om att alldeles för många är rädda för att förändra något i livet. Att fler måste våga bryta mönster. Samtidigt säger man gärna att ”mitt mål är att utvecklas på diverse plan.” Du kan ju egentligen inte få det ena utan det andra. För att utvecklas behöver du en förändring. Du behöver lära dig något nytt eller bli äldre, mer rutinerad. Du behöver förändras. Jag tycker att förändring är bra och något vi inte borde vara så rädda för.

Att vara först ut efter den fina jubileumsbloggen förra veckan är inte den enklaste av uppgifter. Lite som att skicka upp Edward Bloom på scen tillsammans med en uppblåsbar gaffel och en stackare i kräftkostym direkt efter att Måns Zelmerlöw bränt av Heroes i sitt livs bästa form. Nu var inte verkligeheten exakt så men ni som hänger med på mina subtila mello-referenser fattar att det inte riktigt är i samma liga. Än större press blir det ju av att min gamla och goda vän Erik lyckats dra igång en matblogg av rang på Homie – Life in balances hemsida. Har ni inte läst den så gå in och gör det!

Henke, bloggproffset, har högt ställda krav på att hans skapelse behandlas med vördnad och respekt när han vänligt men med tydliga pikar, i snyggt förpackat metaperspektiv (jubileumsbloggen) lämnar över ordet. Kanske är symboliken i att sätta en rookie på att skriva just avsnitt 101 uträknad? Då spelar det ju inte så stor roll vad man skriver, jag kan alltid dra nybörjarkortet. 😊

What is dead may never die

När jag började på Klinggruppen kände jag framförallt Fredrik privat (Vi spelar innebandy tillsammans i Stockholms bästa innebandylag) men även Sekina en aning. Jag visste att det var 200 km i timmen och nya idéer stup i kvarten. Det var en av anledningarna till att jag lockades hit. Däremot hade jag inte riktigt förväntat mig djupet på änden av poolen som de lite diskret, men snyggt, puttade i mig i de första veckorna. Inte nog med att det var problemlösning på högsta nivå, i ett nytt bolag, i en ny bransch. Dom valde även passande nog att åka bort några dagar med orden ”Du löser detta va?”” Jo tack… Men jag älskade det. Full fart direkt.

Jag vet att Klingarna gillar att se på serier och kanske finns det en koppling till Game of Thrones och folket på Järnöarnas ordspråk ”What is dead may never die” där man hoppar i vattnet, återföds ur havets djup och efter det är man tuff som en sjörövare. Jag köper det alla dagar i veckan.

Efter ungefär en månad in på min anställning fick jag ett sms av Fredrik som löd: Vad tror du om att starta ett ….-bolag. Kan vi driva det? Då hade jag redan klivit upp ur vattnet och insett att resan bara börjat. Det är bara att spänna fast sig och hänga på tåget. Tillåter vi oss att omfamna förändringen så är det så otroligt mycket enklare att utvecklas.

Här på huvudkontoret finns det ett gäng krigare som gör den dagliga driften möjlig. Som står stabilt och styr skutan framåt i den höga fart vi faktiskt har. Jag hade drunknat redan första veckan om det inte vore för Heidi, Henke och Hassan. Och nu även Roy och Janne. Vilket jäkla gäng! Ni ska veta att det är inte helt lätt att hålla reda på alla säljare runt om i Sverige och Finland samtidigt som kundtjänst, lager, design, hemsidor, nya idéer och allt annat ska hålla den höga kvalité som vi eftersträvar.

Klockan är i skrivande stund 06:43 och jag har precis kommit till kontoret lite tidigare än mina kollegor. Henke vabar med magsjukt barn men löser säkert publiceringen hemifrån. Solen håller på att gå upp på andra sidan fjärden och isen ligger rofullt på vattnet. En kopp kaffe i handen och snart helg. För 5-6 år sedan var man antagligen på väg hem från en blöt kväll på Solidaritet eller Spy Bar vid den här tiden. Nu tänker jag dra igång dagens verksamhet och avsluta veckan innan jag åker hem till min höggravida sambo (vi föder om några veckor) och förbereder för flytt till vår nyköpta lägenhet nästa helg. Det här med förändring är rätt bra ändå. 😊

Andreas Bergström, Office Manager