I skrivande stund befinner jag mig högt över marken på väg hem efter att ha besökt två mässor i två olika världsdelar. Den första i det lite mer välorganiserade Tyskland och den andra i det lite mer kaotiska Asien.

På första trippen åkte jag tillsammans med Sekina till en stor produktmässa i Köln. Mässan innehöll flera spännande möten med både nya och gamla kontakter. Forskning visar att det inte är bra för kroppen att passivt sitta still för mycket. Av denna anledning jobbar vi med att utveckla vårt produktben Active, som bygger på att skapa och sälja produkter och lösningar som gör den anställde mer aktiv under arbetdsdagen.

I en monter hittade vi en så kallad “Gaming chair” vilket alltså är en speciell stol man sitter i när man spelar tv-spel. Sekina testade stolen med stor iver och kom plötsligt på snilleblixten att det vore perfekt att köpa stolen med hem som julklapp till vår son Lukas. Utmaningen var bara att stolen var en rätt stor pjäs samt att vi i vår strävan att klippa onödiga kostnader hade bokat flygbiljetter med enbart handbagage.

Efter två intensiva mässdagar så var det dags för mig att sätta mig på planet österut för nästa mässa i Asien, medan Sekina vände hemåt (tyvärr för Lukas, utan stol) för att ta hand om företaget och familjen.

Väl framme nästan ett dygn senare och något omtöcknad av tidsomställningen så började äventyret med att hitta mitt hotell. För att vara riktigt säker vart jag skulle hade jag skrivit ut mitt hotell både med namn och bild. Trots mina smarta förberedelser så går jag bet då chaufför inte förstår ett ord engelska och absolut inte verkar veta vägen till hotellet. Efter fruktlösa försök att förstå varandra så slutar han helt att kommunicera och kör istället iväg i den kinesiska natten. Under 1,5 timme så har jag ingen aning om vi nu är på väg till mitt hotell eller min egen avrättning.

Väl framme vid hotellet och taxin skall betalas så inser jag att jag för andra året i rad kommer blir lurad. Chaffisen vill att jag betalar nästan 4 ggr mer än vad jag vet att det ska kosta. Vis av erfarenheten så tänker jag att denna gång skall jag inte ge mig! En vild och hetsig diskussion på engelska med viftande kroppsspråk bryter ut, varvid chauffören replikerar på (vad jag tror är) minst lika vild kinesiska. Detta verbala tumult leder till att portvaken på hotellet (som kan engelska) kommer fram för att lösa biffen.

Budskapet är dock tyvärr glasklart: betala eller så ringer chauffören den kinesiska polisen. Ställd inför detta störiga faktum betalar jag åter igen en saftigt kryddad taxiräkning och lommar moloken upp på mitt rum.

Dagen efter är det dock nya friska tag som gäller och själva mässan visar sig vara helt fantastisk. Detta är andra året i rad som vi är närvarande på denna mässa och det känns faktiskt otroligt att Klinggruppen redan nu är så igenkända, även om det kanske framförallt är grodan som hamnar i fokus. Redan under första dagen så möter jag en glad leverantör som utbrister “Hello Mr Frogman!”

Att vara på mässa är som att vara i en annan zon, fylld av sprakande energi. Alla besökare, leverantörer och tillverkare är på plats för att skapa nya möjligheter och nya möten mellan människor och företag. Man vet liksom aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Ett exempel på detta visar sig under sista dagen, när jag på väg mot utgången plötsligt möter en helt fantastisk kvinna, som efter detta möte uppgraderades till en blivande leverantör. Kvinnan ägde företaget som hon representerade och vi satte oss ned över en kopp kaffe för att prata. Jag började berätta vår historia, vad grodan står för, vad vi tänker om framtiden. Jag berättad även om vår genuina vilja och önskan att göra gott för andra, genom att både skapa möjligheter för våra medarbetare att utvecklas samt att ge tillbaka genom vårt välgörenhetsarbete.

Plötsligt utbrister hon att det här som ett mirakel att vi träffas här och nu.

Hon berättar sin historia om hur hon och hennes man startade sitt företag men att han tyvärr avled hastigt i cancer för ganska exakt10 år sedan. På hans dödsbädd fick hon lova honom att hon skulle fortsätta med företaget och att hon via företaget resten av livet skulle fokusera på att göra gott. I slutet på hennes historia så sitter vi bägge med tårar i ögonen. Livet är i sina stunder märkligt, det kan ibland vara både härligt och förfärligt i samma sekund. Det spännande i denna historia är att just denna kvinnas företag ser ut att bli en huvudpartner till ett ännu så länge hemligt Klingbolag som kommer att lanseras 2017. To be continued…

Avslutningsvis vill jag skicka en grattishälsning till min käre far, Bo Kling, som fyllde 70-år den 2 November. Självklart så jobbade pappa även denna speciella bemärkelsedag i Norrlandskustens vassaste kiosk, Klings Kiosk.

Pappa, din plikttrogenhet och vilja att aldrig ge upp, ta ansvar och göra rätt för sig har genomsyrat min uppväxt och är också hur jag och Sekina bygger upp Klinggruppen. Du är en stor förebild och jag älskar dig.

Fredrik Kling