Tänk dig om du som Isländsk jeepchaufför, sådär lite lagom modest och med en ö-bos hatkärlek till turistindustrin, precis har bytt till sommarsulorna på ditt nypolerade vildmarksvrålåk. Ditt uppdrag är att visa 12 glada laxar från Klinggruppens enastående säljentourage den bedårande lavadalen vid glaciärens fot. Du får sedan helt plötsligt nya direktiv från den lite mer frispråkiga halvan av grodkompaniets grundare om att en dalgång minsann inte står i hennes hembakade resplan, utan högst upp på isbergets topp är icke bara ett önskemål, utan ett definitivt skallkrav.

Efter ett antal högst barnförbjudna ord för er med Isländskt påbrå, åkte den välvaxade fyrhjulingen motvilligt upp mot ett nyfött äventyr. Det råkar dock vara så att just sommardäck är en osedvanligt dålig idé att prutta runt med på snöbeklädda isar i höjd med stratosfären. Punkteringen kom lika väntat som ett bröl från en rusdrycken Bajensupporter på tunnelbanan.

Den modesta sidan hos vår chaufför är vid detta skede som bortblåst och ersatt av ett mindre charmig personlighetsdrag. Något vår empatiska försäljningsdirektör i Finland, Mikaela, direkt tog notis om och följaktligen begav sig ut i snön för att erbjuda en hjälpande hand, för nog finns det snö även i de tusen sjöarnas land!

Att bara avhjälpa punka på ett 45 tums-däck vore alldeles för banalt tänkte Mikaela, som tyckte det var bäst att liva upp stämningen även för chauffören.

”Kanske blir han superglad om jag sätter på mig min maskeradgrodkostym som jag av högst oklar anledning tog med mig utifall  vi skulle få punktering på en glaciär vi egentligen inte skulle åkt upp på!”

Dag 1 – Dopp i lagunen

Men vi tar det från början. Inte mindre än ett dussin förväntansfulla medarbetare hade samlats från Sverige & Finlands alla hörn för att få njuta av saften från den mytomspunna vulkanön norr om polcirkeln. Ovan nämnde Reiseleiter Frau Kling hade sannerligen inte sparat på krutet gällande aktiviteter mellan konferenspassen heller. Knappt hade vi hunnit landa innan vulkanbussen satte fart mot den, av moder jord naturligt uppvärmda ”Blå Lagunen”. En såväl mystifik som angenäm upplevelse där ansiktsmask och det varma vattnet blev en härlig kontrast till den bistra lufttemperaturen. Ett genidrag att påbörja äventyret med en sådan sällsynt välkomponerad fullträff!

Dag 2 – Den gyllene cirkeln

 Efter en god natts sömn och en frulle med massor av fibrer skulle den trivsamma skaran grodturister få uppleva den ”Gyllene Cirkeln”. Med en ytterst ambitiös guide, vars språkkunskaper skulle göra vilken nobelpristagare i litteratur som helst grön av avund, fick vi på klingande svenska veta att det minsann finns allt från tomatodlingar till levande får på Island! Strax anlände vi nationalparken Thingvellir – platsen där sprickan mellan den europeiska kontinentalplattan och dess amerikanska dito går att beskåda. ”Kul!” utbrast undertecknads homie, Jyrki. Sällan om inte aldrig har han, eller någon annan i gruppen heller för den delen, fått uppleva hur det känns att skutta mellan två kontinentalplattor utan visum.

När guiden signalerade att det var dags för det storslagna Gullfoss, även kallat ”det gyllene vattenfallet” spände vi både öron och säkerhetsbälten för nästa anhalt. Det närmsta ett vattenfall dagens bloggskribent upplevt hittills är sista nedförsbacken i Lisebergsattraktion Flumeride. Gullfoss var något helt annat! Denna anhalt är bland det mäktigaste jag (och säkert många med mig) sett och upplevt. Kolossola mängder vattenmassor trollband oss alla under lång tid, medan dånet hämmade den språkbegåvade chaufförens uppmaning om att ingen tid var att förspilla – vi har en baddare till gejser att bevittna idag också!

Dag 3 – Tölt och spännande spa

Att rida islandspålle på de milssträckta lavavidderna är en självklarhet om du får för dig att bege dig till Island. Så var fallet även för Klinggruppen-gruppen. Reiseleiter Kling hade i sedvanlig ordning målat upp en förtrollande bild av dagens aktivitet redan kvällen innan för oss övriga. I ottan stod därför det Stig H Johansson-inspirerade följet i receptionen redo att bege sig iväg.  Det finns ett par angelägenheter ni bör ta i beaktning om ni önskar tölta (Bruntes motsvarighet till power-walk).

1. Tölt är generellt en mindre begåvad idé vid tvågradigt ösregn och tretton sekundmeters motvind.
2. Att umgås med hästar är överhuvudtaget en jättedålig idé om du är gravt allergisk mot hästar.

Där och då var jag fortfarande lyckligt ovetande om bägge dessa punkter. Min havremoped hette ”Thunder” men bytte efter en kort stunds töltande namn till ”Trötter”.  Han hade en ytterst dålig dag på fältet – något som säkert de allra flesta försäljare kan associera till någon gång under sin karriär, vilket resulterade i att den initialt muntre jockeyn med grava allergibesvär sakta men säkert tyckte det var rätt jobbigt på hästryggen. När ögonen sedan svullnade igen och halsen mer och mer började påminna om en näckenkondom (den knottriga ni vet) till utseendet frågade jag ödmjukt om vi snart var tillbaka i stallet? Svaret kom lika självklart som skoningslöst – ”Nej varför skulle vi vara det? Vi har ju bara varit ute i 20 minuter och ni har bokat för 3 timmar.”

RIDÅ

Tur i oturen att min nyblivna BFF, Jasmine, är instruktör i hjärt- och lungräddning vilket väckte en svag strimma hopp om att min sista stund ännu inte var kommen i ösregnet. Jag vill även rikta en eloge till Mia, som trots sin bruntefobia också tog sig runt denna nära-döden-upplevelse med livet i behåll. En kraftig överdosering allergimedicin senare kunde vi lämna Trötters hemvist och rikta blickarna mot dagens sista aktivitet – ett geotermiskt naturspa.

Enligt broschyren som vår, nu förhållandevis missbetrodda, Reiseleiter glatt skickade runt i bussen skulle just detta spa vara något alldeles extra. Bubbel, naturligt uppvärmda pooler och relaxavdelning var bara en bråkdel av ingredienserna som detta fenomenala etablissemang skulle erbjuda. Någon som var extra glad för denna noga förberedda varmvattenlek var direktör Kling, som dagen till ära hade valt dresscode ”sommarfin” under hästkapplöpningen och därför hade stränga liknelser med en djupfryst fiskpinne. Att sedan ”bubblet” var en liten nedsänkt torktumlare som blåste bubblor på oregelbundna kommandon och att “relaxen” var ett plastbord med fyra campingstolar från Ullared gjorde absolut ingenting. Efter 72 timmar tillsammans hade den heterogena ensemblen från flygplatsen formats till en homogen enhet och skrattet åt eländet var lika delar hjärtligt som hysteriskt roligt.

Ett utmärkt slut på Klinggruppens med råge längsta blogginlägg tänker du?

ICKE!

Alla med snabba danspjuck vet att Reykjavik inte bara är ett gastronomiskt smultronställe utan även en nattsuddshuvudstad av dignitet. Grodarmén lät sig väl smaka på Islands kulinariska läckerheter i stegrande skala där peaken nåddes sista aftonen med en sensationell smakupplevelse. Att dessutom hela gänget bjöd Reykjaviksborna på en sprakande uppvisning av gedigen lagsammanhållning under fredagsaftonens sena timme cementerar faktumet:  Jöklar vad kul vi har!

Tillsammans.

Vid pennan,
Andreas Richt